Julafton

Dan före dopparedan

Mårten mitt i nysen.

I natt sov Clara och Mårten i sitt rum för första gången. Vårt sovrum blev väldigt stort och tomt... och tyst. Det kändes väldigt konstigt att inte höra deras snusningar. De hade lite svårt att somna men sov sen som vanligt till femsnåret. Spännande att se hur det fungerar i fortsättningen. Nu sitter jag och väntar på julen hemma hos mor och far. Clara och Mårten ligger och sover i deras dubbelsäng och vet inte att morgondagen är speciell. I veckan har vi städat, pyntat och gjort julgodis. Det har både gått bra och dåligt. Vi råkade bränna köttbullarna i ugnen så att brandlarmet gick, precis när barnen hade somnat. Sen misslyckades vi med att smälta chokladen i vattenbad, om man inte tycker det är gott med en enda jättestor chokladboll, alltså. Så vi struntade i chokladen och tog oss an den fula plastgranen istället. Tyvärr kom vi inte så långt, för toppen gick av. Dagen därpå lyckades vi däremot väldigt bra med både knäck, chokladbräck och Rocky Road så nu är julaftonen välkommen hem till oss.

Tvillingarna Snorberg

För er som inte vet, så var det väldigt viktigt att inte barnens namn skulle sluta på "s-ljudet". Mårten och Clara passade därför utmärkt, till skillnad från Louise. Jag bävade för varje uppprop i skolan, för när fröken uttalade Louise Norberg snabbt, så blev mitt efternamn ett annat... I dagarna har jag dock inte kunnat hålla mig från att kalla barnen för Snorberg, de har verkligen varit snoriga alltså. Vi har höjt huvudändarna i deras sängar så mycket att vi hittar dem nere i fotändan varje morgon. Men nu verkar det värsta snoret ha sugits bort, tack för att Näsfridan finns!

Mårtens skrattanfall

Tusen tack!

Tack för alla fantastiskt fina doppresenter! Vi fick inte en enda dublett och det var en perfekt blandning av mjuka och hårda paket. Vi hann inte öppna presenterna på dopet men min farbror tipsade mig om att publicera lite bilder här. Än en gång tack för presenterna och tack för att ni kom och gjorde denna dag minnesvärd. Jag tror att Clara och Mårten tyckte att det var spännande att vara i kyrkan och träffa så mycket folk, trots att de var genomförkylda. Dock var de väldigt trötta och orkade inte hjälpa till att städa. Tack för det, säger jag. De valde att sova i vagnen ute i Grumsluften, som dagen till ära var frisk och klar. Solen lyste så fint över kyrkan och ängarna utanför. En annan liten solstråle är Olle, mitt kusinbarn. Efter att ha iakttagit prästen vid fikat, hade han sagt: "Jag tror att jag ska bli präst när jag blir stor, tänk var mycket fikakalas man får gå på".

Idag är Marcus sjuk och hemma från jobbet. Jag har ägnat dagen åt att tvätta snoriga dopklänningar och äta tårta. Hoppas att bacillerna håller sig borta från mig men jag känner mig tyvärr lite konstig i halsen.

Dopet

BetongKarin

Idag har vi tillbringat söndagen hos Clara och Mårtens mormor och morfar. Marcus har hjälpt min far med hans evighetsprojekt - tvättstugan. För sisådär fem år sedan låg han på knä och lade kakel där nere men kom aldrig i mål, så att säga. Gud måste ha sett honom och fixade så att jag träffade en kakelsättare. Marcus fick upp ytterligare några plattor idag, vilket var ett litet steg i tvättstugan men ett stort steg för familjen Norberg.

I dag vände Mårten sig från rygg till mage själv. Det kan vara värt att nämna eftersom Clara alltid varit först med allting hittills. Bra jobbat Mårten!

Man får alltid med sig något från mamma och pappa, är det inte ett paket köttfärs så är det lite betong. Mamma har nämligen skaffat sig en ny hobby - betonggjutning. Hon har gjort jättefina grejer och fler skall det bli. Jag fick en marschallhållare, jättefin.

Nytt och gammalt

Nu är det nya rutiner hemma hos familjen Norberg-Karlsson. Clara och Mårten har nämligen bestämt sig för att de inte vill sova så mycket på dagen. Jag är glad över att det har gått så bra som det har gjort, fram tills nu. Nu börjar de tröttna på gymet och kräver lite mer underhållning av mamma Louise. Detta medför att jag har haft lite tidsbrist den senaste veckan och då kommer bloggandet i skymundan. Men nu sover de små rackarna i vagnen ute i regnet och då får man passa på.

Sammanfattningsvis har följande hänt: Mårten kan nu stå på benen (om man håller i honom, såklart). Men han har inte riktigt förstått vad man ska ha fotsulorna till, utan står på tårna - till pappas fasa, han tror att Mårten vill bli ballettdansös. I måndags var jag ute på min första springrunda på 10 månader! Det kändes i benen vill jag lova. Har haft träningsvärk i tre dar nu men det var det värt. Har verkligen saknat att få lite flås. Oj, nu vaknade de. Fortsättning följer...