En av varje

Therese och Johan var här och hälsade på oss igår. De kom långväga, från Göteborg, för att träffa våra nya småmänniskor. De hade med sig en jättefräsig lekmatta som vi testade idag. Den måste vara magisk på något sätt, för Mårten utförde konststycket att vända sig från magläge till ryggläge alldeles själv och Clara somnade knall och fall - på mage! Så tack för trollerimattan.

När vi fikade kom samtalet in på tonåren och dess våndor. Tänk om Clara kommer att vilja ränna ute om nätterna medan Mårten blir en hemmasittande datakille. Nej, Mårten skall utrustas med den snabbaste moppen i Forshaga, så att han kan åka runt och hålla koll på syrran. Marcus och Johan kom enhälligt fram till att det är bättre att få en pojke eftersom det är lättare att hålla reda på en snopp än att hålla reda på hela kommunens! Vi kommer alltså få hålla reda på hela kommunens - plus en!

Hårtapparstackaren

Mårten har blivit en liten gubbe. Han har tappat all lugg han någonsin haft och lite till och liknar numera Morgan Alling. Klicka på länken om ni inte tror mig: http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2847622

Detta faktum gjorde att vi idag hade perukprovning. Som vi skrattade åt dem, för jag kan inte påstå att vi skrattade med dem. De såg ut som små rockstjärnor, för om man inte visste att de grät skulle man kunna tro att de sjöng för kung och fosterland.

Vi är täta!

Igår kväll var första gången på länge som vi inte hade ångest för att det regnade. Har fått tillbaka vår bil som var inne för tätning av framrutan. Det var en lyckad operation, så numera kan vi åka bil utan sydväst och plastfolie!

Idag har vi varit på stan och invigt MittiCity's amningsrum. Det var som att kliva in i en fridfull sfär av mammahormoner. Alla var där av samma anledning och man kände en samhörighet med dessa kvinnor, här är man inte välkommen om man inte har marshmallowsmage och mjölkläckande bowlingklot. Förutom papporna då. När våra ärenden var uträttade gick vi och åt lunch på Muséet. Till efterrätt åt vi chokladbollar stora som Claras huvud! Jag utsåg snabbt detta café till stans bästa.

Bäää

Vi hade besök av min morbror Stig-Olof och hans Britt-Marie i veckan. Vi passade såklart på att utnyttja deras fyra armar till bebisbärande så att vi kunde äta middag med både kniv och gaffel. Clara och Mårten fick presenter, det var de mjukaste presenter jag någonsin tagit i. De fick nämligen en varsin lammskinnsfäll! De kommer från Britt-Maries äldsta son, eller ja, inte från honom men från hans söta lamm. Så roligt att veta var de kommer ifrån. Var tvungna att prova dem direkt och ni kan ju se av bilden att de gick hem hos småttingarna.

Ny taktik... igen

Nu har jag fått lite råd från Fia, min tvillingcoach i USA. Vi gick ju över till att låta dem bestämma när de ville ha mat, med resultatet att jag höll på att växa fast i amningssoffan. Fia hade dock fått rådet av en barnläkare i USA att amma tvillingar var tredje timma istället. Sagt och gjort, vi bestämde oss för att lyssna på den amerikanska expertisen. Så från och med i tisdags kväll har vi gått efter klockan istället för ungarna och det verkar faktiskt fungera. Tror de har fattat att det är bäst att äta ordentligt när det väl bjuds. Men som Annies pojkvän sa; när man tror att man har fått grepp om något, så byter bebisarna taktik och det är bara att börja om från början...

Hurra, hurra, hurra...

Idag fyller de en månad (räknat i veckor)! Idag gjordes därför en lite mer omfattande besiktning på BVC. Hon kontrollerade, förutom vikt och huvudomfång, att de kunde fokusera blicken på ett föremål och att de utförde liksidiga rörelser. Båda blev godkända. Syrran, du skrev att Clara börjar bli babytjock. Det kan man kanske säga. Hon skuttar upp spikrakt på viktkurvan och väger nu 3615 g, en riktig köttbulle! Barnmorskan uttryckte sig väldigt diplomatiskt; hon väger kanske lite mer än vad längden räcker till för... Coola Kajsa var här på besök ikväll och hon tyckte att Clara börjar närma sig hennes proportioner - det är lättare att hoppa över henne än att gå runt henne! Mårten var inte sämre, han tog ett kliv upp till 3110 g och har alltså sprängt 3 kg-gränsen!

Babygym

Nu har Clara och Mårten testat babygymet! De lyfte tungt som två Pippi Långstrumpor. Clara tyckte att det var jättespännande med alla dinglande grejor, så spännande att hon somnade. Mårten däremot var mer skeptisk. Det gick en stund men sedan ville han hellre sitta i babysittern. Hoppas att de inte kommer att gilla babygymet för mycket för då kommer jag bli vansinnig på den spelande solen i mitten. Gymet måste vara gjort i Tyskland eller något annat land som uppfostrat klassiska musikgenier, för bland låtarna finner man Für Elise och andra klassiska melodier. Måhända bra för hjärnan men föga bebisvänligt.

Bilder

Allt är så stort här i världen!

Så här har förresten babysittern utvecklats på 20 år. Gissa vilken som är från min tid...

Semester

Idag har mormor varit barnvakt i 5 timmar! Under den tiden åkte vi till IKEA och tokhandlade. Det blev en bokhylla till kontoret, Billy såklart. Vi köpte även en sängstomme, vägghylla, ramar, sängkläder, blomma och lite annat krafs. Bilen blev i alla fall smockfull. Så full att vi var tvungna flytta fram framsätena så mycket det gick. Jag fick världens skrattattack efter att jag krånglat mig in bakom ratten. Jag satt ta mig tusan i framrutan och körde, som värsta pensionisten. Min högerhand fann inte växelspaken i början, för den var nu belägen i min armhåla...

Väl hemma fick vi någon timme på oss innan mamma skulle lämna tillbaka våra juveler. Då passade vi inte på att vila... nej, då skruvade vi ihop vår nya säng. Marcus hade en kontinentalsäng som man egentligen bara skall utrusta med fyra lösa ben. Men vi tryckte ned denna i sängramen, med följden att hela möbeln blev väldigt hög! Så hög att man var tvungen att hoppa höjdhopp för att komma upp i den. Fördelen är att man inte behöver ställa sig upp för att se efter hur småttingarna har det i spjälsängen, ty man ser det från höghöjdssängen. Men ju närmare himlen, desto bättre!

Pyssel

Idag har vi pysslat lite. Passade på att måla fötterna på dem när de sov, sen fick de stampa på en canvastavla. Clara är familjens bigfoot medan Mårten ligger i lä. Det kommer att se bra ut i hallen om 16 år, ett par högklackade i storlek 43 och ett par gympadojor i storlek 39.

På eftermiddagen var vi på dop. Det var Johanna och Anders nytillskott, Carl, som blev kyrklig. Clara och Mårten sov i kyrkan och vaknade precis när vi kom ut igen. Då fick det bli en bilmåltid. På kvällen var vi så trötta att vi ringde barnpassningsakuten. som drivs av mormor och morfar. De gick på en promenad med barnen så att vi kunde få en blund. Helt underbart att ha min mor och far så nära! Synd att syrran bor så långt bort bara...

Djuren på landet

Efter en helt underbar dag kom en inte helt lika underbar natt. De åt och åt, tills mina bröst var som allt annat än svalor som häckar. Jag blev tröttare och tröttare och somnade ifrån amningen stup i kvarten. Runt halv sex tog Marcus tag i tillvaron och begav sig ut på en gryningspromenad med ungarna, så att kossan fick sova. På tal om djur, så har vi en favoritrunda som vi brukar gå här i Skived, en riktig djurtur är det. Denna gick Marcus i morse och passade då på att fotografera dem han mötte i morgondimman.

Äntligen!

Idag har det varit en fantastiskt bra dag! Det kan vara så att Clara och Mårten har glömt bort att det finns något som kallas mjölkersättning och nappflaska. Idag har de nämligen ätit äkta vara, blivit mätta och, hör och häpna, sovit! Vi kunde äntligen ta oss ut ur huset. Vi gick en promenad till Forshaga och hittade en loppis på vägen. Fann en sån där liten vagn som de kan träna att gå med. Räknar nu med att de ska kunna gå om sisådär två veckor, kanske i de fina skorna vi fick av Frida med familj...

Härom kvällen, efter en jobbig dag, fick vi faktiskt proffshjälp. Min kusin Linda och Sara, hennes yngsta i barnaskaran, kom och hälsade på. Mårten gillade Sara, för han somnade så gott i hennes famn. Det var ungefär det enda han sov den dagen.

Nu ska vi äta pizza och njuta av att det är tyst i huset. Marcus har nyss varit och hämtat maten och fick med sig två klubbor. (Sådana där som ligger i en skål vid disken men som man inte får ta om man är vuxen.) Men den här gången frågade pizzeriamannen om Marcus hade barn. Jovisst, två stycken! Kanske, kanske låter trollen oss titta på TV ikväll... och äta barnklubba!

Nya rutiner

Åh herre gud, vilken drastisk vändning livet tog när vi slutade med mjölkersättningen. Från att ha varit två änglar som sov likt klubbade sälar mellan målen, har de förvandlats till två, fortfarande änglar, men väldigt hungriga och skrikiga sådana. Mårten vill helt plötsligt ha ensamrätt på mig och matstrejkar när Clara är i närheten, vilket har lett till att vi fick övergå till singelamning. Nu kan man snacka Mamma Mu, alltså! Det verkar som att de är omättliga. När de somnar efter amningen lägger vi dem i sängen men efter 2 minuter går brandlarmet... gånger två! Hur många frimärken behöver man till sisådär 6 kg, tror ni?

Viktuppgång

Mina barn äter upp mig! Medan jag kämpar för att behålla köttet på benen, är det andra som växer så det knakar. Barnmorskan var på hembesök hos oss idag. Marcus och jag tippade barnens vikt men underskattade de små matvraken. Dunderklumpen Clara har gått upp hela 430 g på åtta dagar och väger nu 3190 g! Mårten var lite mer blygsam och hade gått upp 360 g, vilket egentligen också är väldigt mycket. Från och med nu tänkte vi försöka vänja dem av vid mjölkersättningen och flaskan. Detta kommer antagligen innebära att de vill amma oftare men det får man väl ta. Förresten har jag tänkt på hur jag skall klara att dubbelamma när inte Marcus är hemma och assisterar mig. Kom fram till att jag helt enkelt får lägga dem bredvid varandra på soffan och sedan ställa mig på alla fyra över dem. Varsågoda och greppa en spene, liksom!

Bilskrälle

Idag har vi lämnat in vår nya bil på verkstaden. Vi var ju tvungna att byta upp oss några bilstorlekar när vi fick reda på att storken skulle komma med dubletter. Valet blev en Volkswagen Passat -06. Tyvärr hade den en rad sjukdomar och har därför varit hos bildoktorn åtskilliga gånger, som tur var inom garantitiden. Men så kom dagen då garantin gick ut och som ett brev på posten kom ytterligare ett problem. Det regnade in! Dripp, dropp från inre backspegeln, ner på växelspaken. Detta blev minst sagt ett problem under de veckorna då det regnade som mest. Vi bestämde oss för att parkera bilen i vårt lilla, lilla garage. Där stog bilen tryggt tänkte vi, tills vi insåg att garaget läckte in som ett såll! Så småningom kom jag på att plastfolie är underskattat som självhäftande presenning! Så fort det regnade sprang vi ut med en rulle plastfolie i högsta hugg. Det funkade faktiskt att köra bilen med folien på, om man undvek vindrutetorkarna och inte körde fortare än 50 km/h, för då blåste den av. Men nu är den alltså äntligen på inne för tätningsförsök. Kanske fungerar det, kanske inte...

Mårtens utgifter

Idag hade min fästman lite otur. Mårten har fått lite blöjeksem och vi tänkte därför lufta huden en stund. Marcus lade sig i sängen med honom på magen. Innan han hann reagera fick han en gyllene stråle i ansiktet. Helt otroligt vilket tryck han måste ha, lillkillen. Inte ens vuxna karlar kan väl pinka över sin egen axel? Vi gav inte upp utan lade honom på plastad frotté i sängen med en blöja över brandsprutan, ifall det skulle hända igen. Det gjorde det inte... men det gjorde den andra sortens utgift! Det är rart med barn.

TACK!

Jag vill passa på att säga tack för alla grattishälsningar och andra peppande kommentarer från er! Det värmer verkligen att det är så många som tar sig en titt på min lilla blogg. Ha en bra lördagskväll mina vänner!

Första skorna

Idag fick vi besök av Frida, Tony och deras lille Filip. ganska ofta nuförtiden, trots att de bor i i bor granne med Fridas föräldrar, så vi ses ganska ofta nuförtiden, trots att de bor i Alingsåstrakterna. Clara och Mårten fick sina första skor av dem, varsitt par Nike. Så fräsiga! Dock lite stora än så länge men antagligen perfekta nästa sommar.

Sömnbrist

Nu är det min tur att bete mig konstigt på natten när tröttheten är starkare än jag. Jag är som tröttast mellan 24.00 och 05.00. Man kan säga att Marcus får sköta amningen på natten, trots att apparaturen sitter på mig. Jag har nämligen ingen koll på de små diande varelserna och inte på spenarna heller för den delen, för jag sover! Jag vet inte riktigt om jag är vaken på dagen heller. Igår hittade Marcus en fylld matlåda bland alla tomma matlådor i skåpet. Den hade nog legat där ett tag och ingen vet varför. Synd på så god pasta...

Upptäckte idag ett väldigt bra sätt att få Clara att somna; Ta några varv med dammsugaren!

Simtur

Idag har vi varit hemma hela dagen och tagit igen oss efter gårdagens strapatser. Vi hade simträning med ungarna i vår nya badbalja, som inte är ett dugg ny egentligen. Det är Marcus gamla 70-talsbalja, som färgen skvallrar om. Min kompis Malin kom och hälsade på en sväng. Vi gick en promenad och jag slog distansrekord - hela 1,5 km!

En hektisk dag

Igår kände vi oss som världens sämsta föräldrar. Dagen började dock väldigt bra. De sov gott i bilen till CSK där Clara skulle göra ultraljud på sina höfter. Detta för att utesluta instabila höftleder eftersom hon låg i säte. Marcus var inte långt ifrån att golva läkaren då han bröt i de små benen. Farbror doktorn var mycket skicklig och konstaterade att allt var i sin ordning. Dagen till ära fick de inviga mammas kläder. Mårten ser ut som en mat-tant!

Därefter åt vi lunch på patienthotellet. Barnen sov när vi åt och när vi var färdiga var det deras tur att inta en superb måltid i baksätet på bilen, via dubbelamning. Tur att vi har tonade rutor! En kompis till Marcus föreslog att Marcus kunde klä av sig naken om jag känner mig för offentlig, då är det inte mig folk tittar på... Mätta och glada for vi vidare till stan för att fika med Annie och Johan. Annie är en före detta kollega som fick en Moa, exakt två månader innan Clara och Mårten kom, perfekt lekkamrat så småningom.

Som om inte dagen innehållit nog med aktiviteter, tog vi med våra pluppisar till Willys! Stort misstag. Herregud, vilka konstiga ljud det finns inne på en matvarubutik och vad kallt och otrevligt det är. Jag och barnen undvek mjölkdisken, man måste ju vara rädd om sina juveler och mjölkmaskiner. Och den nya influensan, den kan väl ha tagit sig in på Willys? Clara gillade inte vårt upptåg, hon skrek sitt allra mest hjärtskärande skrik. Mårten halvsov men såg bekymrad ut. Marcus och jag hade väldigt mycket svans mellan benen när vi gick ut därifrån. Så här mycket äventyr ska vi inte ge oss ut på igen förrän de fyller femton!

Namnsdag

Grattis på namnsdagen, Clara!

Idag har vi varit på äventyr till Grums. Där hälsade vi på Marcus mormor, farmor och farfar. Mormor Greta var helt till sig av lycka över de små och blev inte mindre lycklig när vi behövde stanna hos henne för att amma. Clara sörplade glatt i sig namnsdagsmjölken men Mårten matvägrade, eller rättare sagt bröstvägrade. Det är nästan så att man tror att han är lat, för flaskan tar han hur lätt som helst.

På kvällen kom mormor och morfar med namnsdagspresent till Clara. De hade även en present till Mårten, så att han inte skulle bli avundsjuk. Om man vill ha en mer seriös anledning så var det för att han hade varit så duktig häromdagen och blivit 200 g tyngre. Tänk om en annan skulle bli uppvaktad så fort man lade på sig lite - vad tjock jag skulle vara! De fick en varsin basker och byxa som min mor hade sytt! Ascoola!

Mamma Mu

Det är inte annat än att man börjar känna sig lite som en mjölkko. Marcus har döpt mig till Mamma Mu men det gör ingenting! Jag är överlycklig över att mina bröst fattade att de helt plötsligt skulle börja fixa mjölk åt bebbarna. Ibland känns det som att jag har fulla huvudet av mjölk för jag är en aning disträ och trögtänkt. Jag glömmer nämligen väldigt ofta att kolla blöjan. Marcus räddar de små liven med jämna mellanrum genom att kontrollera blöjinnehållet och finner väldigt ofta något gult som luktar creme fraiche. Louise, kollade inte du blöjan förut, är en vanlig fråga från Marcus. Nej skit, det glömde jag, är ett vanligt svar från mig. Man kan säga att jag har hand om inkomsterna och Marcus om utgifterna...

Namn

Idag fick Clara och Mårten sina personnummer från skatteverket. Man förstod då att man verkligen har producerat två riktiga människor som så småningom kommer att leva sina egna liv... och betala kvarskatt till skatteverket. Med detta brev kom även en blankett där man skulle fylla i barnens fullständiga namn och upplysningar om vilka typer av namn som är olämpliga. Namnet får inte vara sådant att det kan verka stötande eller leda till obehag för barnet. Där rök våra planer på att döpa dem till Humle och Dumle. Kanske är lika bra det eftersom Dumle är varumärkesskyddat, så det skulle nog ha blivit dyrt. Namnet får heller inte ha påtaglig efternamnskaraktär. Synd, då kan de inte heta Karlsson Norberg och Norberg Karlsson. Nu är i alla fall kuvertet ihopklistrat och redo att läggas på lådan. Så inom kort kommer våra barn att heta Clara Viktoria Yvonne Norberg och Carl George Mårten Norberg. Clara fick sina namn genom att min mormor hette Klara, jag heter och farmor hette Viktoria i andranamn och Marcus kära mamma hette Yvonne. Mårtens namn uppkom genom att Marcus heter Carl i andranamn och hans morfar hette George. Mårten betyder son av mars, vilket även Marcus gör.

Tjockisar

Idag har vi varit hos barnmorskan på barnavårdscentralen för första gången. Vi var jättenervösa inför vägningen eftersom vi så gärna ville att Mårten skulle ha tjockat på sig. Vi matar dem var tredje timme, och då fullkomligt trycker vi i dem mjölk. Ungefär som de tvångsmatar de stackars gässen vid produktion av gåslever. Så stod vi där framför vågen, siffrorna tickade iväg och stannade på 2405 g! De räknar med att bebisar går upp cirka 150 g i veckan men vår lille plutt har alltså gått upp 200 g på fyra dagar. Gött mos! Så det blir till att fortsätta tvångsmatningen tills han når upp till normalkurvan. Clara sköter sig och ligger bara lite under sin normalkurva.

Första badet

Idag förvandlades vår diskho till första klassens bebispool! Clara visste inte riktigt vad hon skulle tycka, hon ömsom log och ömsom skrek. Mårten däremot tycktes njuta av det varma vattnet men antog en något speciell min. Hör gärna av er om ni vet vad den minen betyder... Först skrattade vi så vi skrek men min glädje kom av sig när jag såg att han faktiskt liknar Jonas Gardell!

Nya familjen

Sömngångare

Marcus har bytt för många blöjor. Här om natten, när vi än en gång skulle kliva upp för att mata, var inte Marcus riktigt sig själv. Han stod och höll sin mobil väldigt ömt framför sig, med tvåhandsfattning! Sen gick han fram till skötbordet och lade varsamt ned sin kära mobil. Då kunde jag inte hålla mig längre utan frågade vad han höll på med. Såhär efteråt skulle jag ha väntat lite, kanske hade jag fått lära mig hur man byter blöja på en mobiltelefon.

Det var en gång...

... två små bebisar som bodde i en mage. Här kommer berättelsen om hur magen plötsligt försvann.

Trots att barnmorskan tyckte att jag såg spänstig ut vid förra besöket så kände jag min inte riktigt som vanligt. På kvällen kom en molande huvudvärk smygande. På onsdagen ringde jag därför till förlossningen som tyckte att jag skull komma in, med tanke på att huvudvärk kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning. Efter lite prover konstaterades att så var fallet, dock en lätt sådan. Blev därför inlagd för att de skulle ha koll på mig och bebisarna. Någon tyckte väl att det var onödigt att ta risken att det skulle förvärras, så därför blev det snitt på kejsarens vis redan på torsdagen. Jag var riktigt nervös och skakade som ett asplöv hela operationen. Dock inte från bröstkorgen och nedåt, för där kunde jag inte röra en fena. Jag var alltså vaken bakom operationsskynket där även Marcus satt. Fem minuter efter att de hade satt kniven i mig kom det första skriket och de meddelade att det var en tjej. En evighet (en minut) senare kom det andra vrålet och lyckan visste inga gränser när de sa att det var en kille!

Tyvärr hade barnen svårt att komma upp i temperatur och blodsockernivå, så därför fick de komma till avdelningen för för tidigt födda. Där fick de hjälp att hålla värmen och Marcus fick mata dem med kopp. Jag kom till avdelning 11, som är till för mödrar. Ett dygn var vi splittrade och Marcus fick springa mellan dessa avdelningar och var orolig än för mig och än för barnen. Var väldigt skönt när hela familjen sedan fick bo på min avdelning. Vi fick stanna en hel vecka för att jag hade lite restsymtom efter havandeskapsförgiftningen och dessutom för att barnen var så små. Båda två men främst Mårten, hade svårt att gå upp i vikt men till slut kunde vi åka hem med tyngre ungar än vad vi kom dit med!

Änglarna har landat!

Alla som röstade på vad som kommer ut den 31:e hade fel! De kom nämligen ut den 30:e! Det blev en liten tjej och en ännu mindre kille, 2390 g respektive 2135 g. Namnen stod inte i pannan som vi hade hoppats på men efter en veckas vistelse på avdelning 11 kom vi fram till att vi hade fått en Mårten och en Clara!

Har nu varit hemma i ungefär en timme, känns så overkligt att vi för en vecka sedan åkte in till förlossningen som ett par och kom hem som en hel familj! Resan hem var lite pirrig. Vi har aldrig tidigare svurit så över hur andra bilister kör. Varenda korsning kändes livsfarlig. För att inte tala om den vidriga solen som gjorde bilen kokhet när Marcus var inne på Willys och handlade lite förnödenheter. Marcus sprang längs hyllorna och var nog en aning stressad över att vi satt och bastade på parkeringen. När han kom tilbaka skulle han starta bilen på tomgång... men hade i all bebisyra glömt att lägga i friläge - så bilen tog ett skutt framåt och var inte många millimeter från att göra ett hål i Willysväggen! Det börjar bra för familjen Karlsson-Norberg.

Bilder kommer inom kort. Nu ska vi försöka hinna äta lite och sen ska vi ta en promenad till mormor och morfar.