JS Design

Vill passa på att visa ett exempel på smycken som min kompis Jolin gör. Hon tillverkar alldeles underbara halsband, örhängen, namnsmycken och mycket mer, hemma i sin pysselverkstad. Besök hennes hemsida för att se hennes kollektion: http://www.jsdesign.se/

Nu börjas det...

Nu gäller det att skaffa de berömda ögonen i nacken! Clara lekte med en tidning och trots att Marcus satt brevid lyckades hon smuggla in en liten bit papper i munnen. Vi såg att den låg som ett oblat på tungan och försökte pilla ut den men hon bara skakade på huvudet och smaskade med munnen, och vips så var pappret borta!

Höjdhopp

Jag tycker att det är lite synd att jag inte är yngre eller att Clara och Mårten inte är äldre. Det är liksom ingen i vår familj som kan ha glädje av all denna snö. Dagens snöfall räckte och blev över. Vår balkong ligger nog i ett slags baksug, för där virvlar det in en massa snö. Marcus skottade där idag medan barnen sov i vagnen. Jag stängde balkongdörren, som inte går att öppna från utsidan. Sen vet jag inte vart jag tog vägen för jag hörde inte när Marcus knackade och ville in. Han ville inte knacka för hårt heller eftersom barnen sov. Så han fick helt enkelt hoppa ner från balkongen. Förresten, här har vi en i vår familj som faktiskt hade glädje av att det snöat så mycket. Med snö i håret och iskalla händer kom han in... Förlåt Marcus!

Full i bus

Ja, jag säger då det. Clara är ett yrväder! Det känns som att min dag går ut på att underhålla henne. Hur jag skulle bära mig åt om Mårten var likadan är för mig en gåta. Känner dock hur träningvärken smyger sig på i mina musculus biceps brachii efter att jag burit båda två. De har nämligen varit ledsna samtidigt flera gånger idag. De har börjat att sympatigråta, tror jag.

I kväll tog Marcus och jag lite semester och lekte OS i hembygdsgårdens längdspår. 5 km sprint. Ingen vann. Ingen förlorade. Det var inte ens någon som ramlade. Men vi fick lite frisk luft i alla fall.

Syjunta

Förra veckan fick Clara och Mårten flytta ner i källaren med mig.
Jag hade nämligen kommit över gamla mönster på loppis.

Så här blev resutlatet. Det skall egentligen vara en klänning men jag tycker att det blev en vårjacka, jag.

Rulla de rulla...

Idag rullade Mårten över från rygg till mage för första gången på väldigt länge. Han lyckades ju krångla sig över på mage för ett bra tag sedan men sen hände inget mer. Han är liksom för nöjd för sitt eget bästa. Men idag hände det alltså igen... en gång. Vi väntade hela dagen på reprisen men den kom aldrig. Hoppas på i morgon istället.

Galen i glas

Jag tror minsann att mina barn har ärvt kärleken till glas av mig. Jag älskar alla sorters glas och porslin, skulle kunna ha hur många vitrinskåp som helst. Eller är det kanske innehåller i glasen som är det viktigaste för Clara och Mårten? Nu börjar de bli väldigt nyfikna på var Marcus och jag äter och dricker och de blir helt tokiga av lycka när de får dricka vatten ur glas.

Rätt men ändå fel

Det är fascinerande att de är så duktiga att stoppa in nappen själva men ibland busar de till det lite...

Inte bara Clara

I dag är jag trött överallt, både i kroppen och i huvudet.

Kroppen fick sig en rejäl omgång igår när jag promenerade till och från småbarnsrytmiken, sedan till och från BVC och till sist lade 5 km bakom mig i längdspåret. Marcus och jag tog oss en tur i den gnistrande snön på Hembygdsgården här i Skived. Det var premiärturen för mina nya längdskidor. De skötte sig som man kan förvänta sig när man har för mycket valla på, dvs inte så mycket glid framåt. Jag var helt slut när vi kom i mål. Marcus var jättenöjd över att vara piggare än mig. (Kan nämnas att det var han som skötte vallningen.)

I mitt huvud ekar skrik och gnäll. Det är mycket av den varan hemma hos oss nu. Clara har inget tålamod över huvud taget, hon är frustrerad över att hon inte kan ta sig dit hon vill och så vill hon att det ska hända något nytt hela tiden. Så man får involvera henne i olika aktiviteter och sätta ner henne lite här och var. IKEA-kassen fungerade i cirka 3 minuter. Måtte hon lära sig krypa snart...

Från ett annat håll

Jag vet inte varför men jag tycker att det är så komiskt att iaktta Clara och Mårten bakifrån. Det är liksom som om man tjuvkikar på dem, eftersom de antagligen inte vet att de har en baksida.

Sittplats

Det handlar mycket om Clara just nu men det är hon som står för de grovmotoriska framstegen i familjen. I och för sig så gör även Marcus framsteg i längdspåren men jag tycker nog att Claras prestation slår högst. Hon kan nämligen sitta själv nu! Hon är så nöjd över att kunna se leksakerna från ovan och välja vilken av dem hon skall stoppa i munnen. Utmaningen ligger tydligen i att kunna plocka upp den leksak som ligger längst bort. Ibland går det, ibland går det inte... Mårten står för finliret. Han är en fena på finmotorik och kan pilla på en och samma leksak jättelänge. Häromdagen fick de en ny leksaksälg. Clara bet lite i ena klöven och sen slängde hon den på golvet. Mårten däremot började utforska älgen med stor koncentration. Till slut lyckades han hitta små, små fransar som finns på den lilla, lilla halsduken som älgen har runt halsen. Tålamod, var ordet. Läs och begrunda, Clara.

Claras tankar...

Undrar varför jag sitter i den här konstiga grejen...

Look, no hands!

Oops, bäst att hålla tungan rätt i mun.

Kanske säkrast att jag håller i mig.

Fotnot: Klänningen på bilden hade jag på mitt ettårskort. Endera har den krympt i tvätten eller så är Clara giganstisk jämfört med mig. Det kan även nämnas att det finns en bajsfläck på baksidan, anno 1983.

Gamla kläder

Min mor har sparat alla mina gamla bebiskläder. Detta till vindens fasa men till min glädje. Hittade bland annat dessa kläder som passar Clara och Mårten perfekt. Vi hade besök av tvillingarna Nora och Vilma, förra veckan. Det är så roligt att se hur de iakttar varandra med förtjusning och förvåning i blicken. Vilma har fått sin första tand och Nora är en hejare på att vifta med tårna i luften. Fler färdigheter kommer säkert snart, det känns som att alla fyra har något lurigt på gång...

Ponnyridning

Nu har tussarna provat sina tjusiga gungdjur som de fick i doppresent av mina släktingar i Skåne. Dröjer nog ett tag innan de kan sitta upp själva.