Clara har allt en vilja, hon. Den här veckans projekt var att försöka ignorera hennes gnäll och se vart det leder. Till min förvåning resulterade det i att hon vände över på mage för första gången i torsdags! Vad skönt, nu kanske hon blir lite nöjdare tänkte jag. Men icke. Hon blir väldigt stolt när hon precis har rullat över men blir minst sagt irriterad av att ligga på mage. Alltså gnäller hon ännu värre än förut. Eller skriker kan man nog kalla det. Och det är inget dovt skrik, inte. Nej, det är ett gällt skrik som plågar varenda trumhinna i närheten. Stackars Mårten blir rädd för henne och börjar gråta. Så till er som tänkt komma och hälsa på inom det närmaste - glöm för guds skull inte öronpropparna!!!
Clara och Mårtens smaklökar har börjat få känna på andra smaker än mjölk. Det är så häftigt att se hur de blir bättre och bättre på att använda den där besynnerliga muskeln i munnen. De är ganska duktiga på att äta faktiskt, hittills har de gillat alla maträtter som serverats. En del hamnar på magen istället för i magen men de spottar inte ut med flit. Och det de inte orkar äta upp, brukar hamna i min mage. Det är ju faktiskt jättegott med ärtpuré!
Idag blev jag så trött på Laxgatan 1 att jag våldgästade Sara, min kompis sen forntiden. Hon var hemma och pluggade till en tenta men tog mer än gärna en paus för lite bebisgos. Hon hade bakat världens godaste kladdkaka som vi mumsade på medan barnen lekte på hennes köksgolv. Lekte och lekte förresten, de är väl inte så bra på att leka ännu men det börjar ta sig. De vänder sig på sidan själva nu och stoppar allt de kommer över i munnen. Inte sällan har Clara Mårtens hand i munnen eller vice versa. Det spelar ingen roll, huvudsaken är att den går att tugga på. De var väldigt nöjda med Linus och Liams gamla leksaker, verkar som att de har tröttnat på sina egna. Kanske får ta en tur upp på vinden hemma hos mor och far och leta reda på lite nya gamla leksaker...
De fick sina första hårda leksaker i julklapp av Marcus moster och farbror. Detta är på juldagens morgon, då man som känt får leka med sina nya leksaker. Clara dök på sin "ankkaravan" med stor fascination. Mårten antog en mer avvaktande stil och ser ut att tycka att hans leksak är mycket coolare. Han fick en hyena som var väldigt god att bita på men den kom desvärre inte med på bild. 
Hurra, vad kallt det är! Det är så kallt att jag fick en ny jacka av Marcus i födelsedagspresent, toppen alltså! Här ska jag och Mårten ut i kylan efter att ha firat min dag hos mor och far.
Föregående inlägg "Pappabus" bjöd inte på något extraordinärt, inte. Det var vi som försökte blogga från Marcus nya iPhone men tekniken ville inte riktigt vara med oss. Vi lyckades i alla fall sätta rubriken, det tycket inte jag var så dåligt ändå. 
Mårten mitt i nysen.
I natt sov Clara och Mårten i sitt rum för första gången. Vårt sovrum blev väldigt stort och tomt... och tyst. Det kändes väldigt konstigt att inte höra deras snusningar. De hade lite svårt att somna men sov sen som vanligt till femsnåret. Spännande att se hur det fungerar i fortsättningen. Nu sitter jag och väntar på julen hemma hos mor och far. Clara och Mårten ligger och sover i deras dubbelsäng och vet inte att morgondagen är speciell. I veckan har vi städat, pyntat och gjort julgodis. Det har både gått bra och dåligt. Vi råkade bränna köttbullarna i ugnen så att brandlarmet gick, precis när barnen hade somnat. Sen misslyckades vi med att smälta chokladen i vattenbad, om man inte tycker det är gott med en enda jättestor chokladboll, alltså. Så vi struntade i chokladen och tog oss an den fula plastgranen istället. Tyvärr kom vi inte så långt, för toppen gick av. Dagen därpå lyckades vi däremot väldigt bra med både knäck, chokladbräck och Rocky Road så nu är julaftonen välkommen hem till oss. 
För er som inte vet, så var det väldigt viktigt att inte barnens namn skulle sluta på "s-ljudet". Mårten och Clara passade därför utmärkt, till skillnad från Louise. Jag bävade för varje uppprop i skolan, för när fröken uttalade Louise Norberg snabbt, så blev mitt efternamn ett annat... I dagarna har jag dock inte kunnat hålla mig från att kalla barnen för Snorberg, de har verkligen varit snoriga alltså. Vi har höjt huvudändarna i deras sängar så mycket att vi hittar dem nere i fotändan varje morgon. Men nu verkar det värsta snoret ha sugits bort, tack för att Näsfridan finns!
Idag har vi tillbringat söndagen hos Clara och Mårtens mormor och morfar. Marcus har hjälpt min far med hans evighetsprojekt - tvättstugan. För sisådär fem år sedan låg han på knä och lade kakel där nere men kom aldrig i mål, så att säga. Gud måste ha sett honom och fixade så att jag träffade en kakelsättare. Marcus fick upp ytterligare några plattor idag, vilket var ett litet steg i tvättstugan men ett stort steg för familjen Norberg.
