Julafton

Dan före dopparedan

Mårten mitt i nysen.

I natt sov Clara och Mårten i sitt rum för första gången. Vårt sovrum blev väldigt stort och tomt... och tyst. Det kändes väldigt konstigt att inte höra deras snusningar. De hade lite svårt att somna men sov sen som vanligt till femsnåret. Spännande att se hur det fungerar i fortsättningen. Nu sitter jag och väntar på julen hemma hos mor och far. Clara och Mårten ligger och sover i deras dubbelsäng och vet inte att morgondagen är speciell. I veckan har vi städat, pyntat och gjort julgodis. Det har både gått bra och dåligt. Vi råkade bränna köttbullarna i ugnen så att brandlarmet gick, precis när barnen hade somnat. Sen misslyckades vi med att smälta chokladen i vattenbad, om man inte tycker det är gott med en enda jättestor chokladboll, alltså. Så vi struntade i chokladen och tog oss an den fula plastgranen istället. Tyvärr kom vi inte så långt, för toppen gick av. Dagen därpå lyckades vi däremot väldigt bra med både knäck, chokladbräck och Rocky Road så nu är julaftonen välkommen hem till oss.

Tvillingarna Snorberg

För er som inte vet, så var det väldigt viktigt att inte barnens namn skulle sluta på "s-ljudet". Mårten och Clara passade därför utmärkt, till skillnad från Louise. Jag bävade för varje uppprop i skolan, för när fröken uttalade Louise Norberg snabbt, så blev mitt efternamn ett annat... I dagarna har jag dock inte kunnat hålla mig från att kalla barnen för Snorberg, de har verkligen varit snoriga alltså. Vi har höjt huvudändarna i deras sängar så mycket att vi hittar dem nere i fotändan varje morgon. Men nu verkar det värsta snoret ha sugits bort, tack för att Näsfridan finns!

Mårtens skrattanfall

Tusen tack!

Tack för alla fantastiskt fina doppresenter! Vi fick inte en enda dublett och det var en perfekt blandning av mjuka och hårda paket. Vi hann inte öppna presenterna på dopet men min farbror tipsade mig om att publicera lite bilder här. Än en gång tack för presenterna och tack för att ni kom och gjorde denna dag minnesvärd. Jag tror att Clara och Mårten tyckte att det var spännande att vara i kyrkan och träffa så mycket folk, trots att de var genomförkylda. Dock var de väldigt trötta och orkade inte hjälpa till att städa. Tack för det, säger jag. De valde att sova i vagnen ute i Grumsluften, som dagen till ära var frisk och klar. Solen lyste så fint över kyrkan och ängarna utanför. En annan liten solstråle är Olle, mitt kusinbarn. Efter att ha iakttagit prästen vid fikat, hade han sagt: "Jag tror att jag ska bli präst när jag blir stor, tänk var mycket fikakalas man får gå på".

Idag är Marcus sjuk och hemma från jobbet. Jag har ägnat dagen åt att tvätta snoriga dopklänningar och äta tårta. Hoppas att bacillerna håller sig borta från mig men jag känner mig tyvärr lite konstig i halsen.

Dopet

BetongKarin

Idag har vi tillbringat söndagen hos Clara och Mårtens mormor och morfar. Marcus har hjälpt min far med hans evighetsprojekt - tvättstugan. För sisådär fem år sedan låg han på knä och lade kakel där nere men kom aldrig i mål, så att säga. Gud måste ha sett honom och fixade så att jag träffade en kakelsättare. Marcus fick upp ytterligare några plattor idag, vilket var ett litet steg i tvättstugan men ett stort steg för familjen Norberg.

I dag vände Mårten sig från rygg till mage själv. Det kan vara värt att nämna eftersom Clara alltid varit först med allting hittills. Bra jobbat Mårten!

Man får alltid med sig något från mamma och pappa, är det inte ett paket köttfärs så är det lite betong. Mamma har nämligen skaffat sig en ny hobby - betonggjutning. Hon har gjort jättefina grejer och fler skall det bli. Jag fick en marschallhållare, jättefin.

Nytt och gammalt

Nu är det nya rutiner hemma hos familjen Norberg-Karlsson. Clara och Mårten har nämligen bestämt sig för att de inte vill sova så mycket på dagen. Jag är glad över att det har gått så bra som det har gjort, fram tills nu. Nu börjar de tröttna på gymet och kräver lite mer underhållning av mamma Louise. Detta medför att jag har haft lite tidsbrist den senaste veckan och då kommer bloggandet i skymundan. Men nu sover de små rackarna i vagnen ute i regnet och då får man passa på.

Sammanfattningsvis har följande hänt: Mårten kan nu stå på benen (om man håller i honom, såklart). Men han har inte riktigt förstått vad man ska ha fotsulorna till, utan står på tårna - till pappas fasa, han tror att Mårten vill bli ballettdansös. I måndags var jag ute på min första springrunda på 10 månader! Det kändes i benen vill jag lova. Har haft träningsvärk i tre dar nu men det var det värt. Har verkligen saknat att få lite flås. Oj, nu vaknade de. Fortsättning följer...

Till dopgästerna

Det börjar närma sig Clara och Mårtens dop och jag får allt fler förfrågningar om vad de önskar sig. Jag har försökt fråga dem men det verkar inte som att de vet det själva. Därför får väl Marcus och jag fundera ut vad de kan tänkas behöva. Enligt era önskemål publicerar jag därför en liten förslagslista på vad man kan köpa om man har idétorka. Se inte denna lista som en önskelista, ni ska ju naturligtvis ge det ni vill, det är bara förslag. Dock kan det vara bra att veta vad vi redan har. Ni finner listan högst upp i marginalen till höger.

Vår lilla tös

Ont i armen

I dag har jag varit på restaurang i Forshaga. Troligtvis Forshagas finaste dessutom. Den heter Joj! och kan varmt rekommenderas för lunchintag. Jag var där med min barndomskamrat, Maria. Med en god räksallad i magen begav jag mig till vårdcentralen för vaccination. Det är väldigt praktiskt att Forshaga är så litet ibland. Jag nåddes nämligen av ryktet att de hade fått doser över, efter riskgruppsvaccinationerna. Jag ringde min kusin, Sandra, som också hade fått reda på detta via en bekant. När jag var på väg därifrån mötte jag min mamma som även hon hade hört talas om detta. Som sagt, Forshaga är underbart litet. Vem behöver internet och telefon när djungeltelegrafen fungerar lika bra?

Efter vaccinationen gick jag till Sandra och tillbringade resten av eftermiddagen med henne och hennes goa söner Linus, Albin och Olle. Clara och Mårten trivdes lika bra hos alla, tills de till slut sade ifrån och ville åka hem till pappa. Nu har jag precis ätit upp sista kvällsmackan och ska gå och pussa på den andra Mackan. Det blir ingen kram, för jag har lite ont i armen...

35 bast!

Grattis min kära fästman som fyller gubbstrutt idag! Vi hade födelsedagsfika med hans mormor och moster i går kväll. Av mig och barnen fick han nya whiskyglas, en äggklocka (så att han slipper att smälta napparna, om ni kommer ihåg), och salt- och pepparströare. Jag vet inte varför jag köpte de sistnämnda till honom, för de var verkligen inte hans stil, men jag tyckte att de var så häftiga på något sätt. Samtidigt som de var på gränsen till töntiga. Ibland förstår han sig inte på min smak, jag hamnar ofta i gränslandet mellan det som är fränt och det som är fånigt, om ni förstår vad jag menar... Jag lovade syrran att publicera en bild på pippisarna, för hon lär inte få se dem i verkliga livet eftersom de lämnas tillbaka inom kort. Men barnen var fina i alla fall. Clara har äntligen växt i en klänning som jag sydde långt innan jag blev gravid. Tur för Mårten att han fick sällskap av Clara, annars hade han haft klänningen på sig idag!

Mumin

Premiär för muminpyjamasarna som är bland det finaste jag har sett! Och de blev inte mindre fina med innehåll...

Mössprovning

I dag har jag varit och hälsat på mina kära kollegor på Centralsjukhuset i Karlstad. Det är så skönt att komma dit - vips, så har man händerna fria och Clara och Mårten sitter och myser hos någon trevlig sjukgymnast. I dag åt vi lunch tillsammans och jag fick öppna presenter, många presenter. De fick skallror och söta strumpor av gymnastikpatrullen (som en patient kallade oss sjukgymnaster en gång). Dessutom fick de jättefina tröjor av min kompiskollega Malin och hennes kille. Sen gick mamma och jag på stan och köpte födelsedagspresenter till min kära fästman som fyller år i morgon. Mormor köpte en röd liten present till barnen idag som de var tvungen att prova när vi kom hem. Dagens tema var alltså - presenter.

Myspys

Ibland är jag jättetrött på eftermiddagen och vill inget hellre än att få släppa ned ögonlocken en stund. Då kan det hända att vi går och lägger oss allihopa i vår säng. Rätt som det är sover de små rackarna - och då är jag helt plötsligt pigg igen och kan omöjligt sova...

Kalas

I lördags ställde jag till med en liten, liten överaskningsfest för Marcus, som fyller 35 år på onsdag. Jag lurade honom att jag skulle in till stan och gå på krogen, så han skulle vara hemma med barnen. Fredagen innan var jag hos mamma och förberedde lite käk. Förrätt och efterrätt lade jag ut på entreprenad, på gästerna. Jag har ljugit hela veckan och smusslat med sms och telefonsamtal för att få ihop det hela. Det känns nästan som att jag har haft en affär. Där ser man hur svårt det är att hålla koll på lögner, jag var nära att försäga mig flera gånger. Men allting gick i lås. Marcus gick i mysbyxor redo för en TV-kväll men det blev till att dra på sig jeans och öppna en öl istället. Tack till herr och fru Dahlén Darle, herr och fru Fridberg och Carl som gjorde detta möjligt!

Pusskalas

Doggie

Förra helgen hade vi besök av syrran och hennes kille, Frank. De har också fått tillökning - Louis. Louis är en Italiensk vinthund som är precis lika gammal som Mårten och Clara men den väger mycket mindre. Den var så liten och spröd, så man nästan trodde att den skulle gå sönder. Antagligen hade inte Louis själv dessa funderingar, för han sprang omkring som en galning och halkade än hit och än dit. Men söt var han.

Dörrknackarstackaren

I kväll fick vi besök av en larmförsäljare. Han hade sett att vi hade ett larmklistermärke vid dörren och undrade om vi verkligen hade larm. Jag fick så dåligt samvete över att vi struntat i att ta ned klistermärket, trots att vi inte har larm, så jag släppte in honom. Jag tror dock att han hade tänkt sig att vi skulle sitta ned vid vårt köksbord och prata seriöst om rörelsedetektorer och övervakningskameror i flera timmar men så blev inte fallet. Dels hade vi en trött liten Mårten som gjorde sitt bästa för att höras, dels stod jag med smet upp över öronen i vad som skulle bli kärleksmums och dessutom hade vi en Clara som tittade på honom som om hon aldrig sett en människa förut. Stackaren, han fick varken sälja något larm eller äta någon kärleksmums. Så kan det gå när man kommer hem till familjen Norberg-Karlsson.

Hallpyssel

Jag har grejat lite i hallen. Köpte griffeltavlefärg för ett tag sedan och har nu äntligen fått upp den på väggen. Kan verkligen rekommendera denna färg. Den var trevlig att måla med och det funkade jättebra att skriva på den. En helt vanlig tavellist får fungera som krithylla. Nu kan jag äntligen klottra ned det jag måste komma ihåg, jag är omöjlig med att glömma saker just för tillfället. I går till exempel, hade Marcus bett mig köpa blodpudding. När han kom hem berättade jag stolt att jag kom ihåg att köpa mjölk... Det hjälper ju föga om man är sugen på blodpudding.

Hihihi...

Så kom Mårten ikapp syrran igen. I dag var det nämligen hans tur att skratta högt och det var återigen Marcus förtjänst. Hur Mårten kunde tycka att pappa Marcus var så otroligt rolig, är för mig en gåta. Det enda han gjorde var att låstasnysa! Det kan du prova på nästa fest, så får du se hur populär du blir. Förmodligen inte alls poppis, eftersom folk är rädda för svinuinfluensan nu. Mårten vet inte vad influensa är för något, så han tyckte att det var jättekul. Han skrattade med hela ansiktet, så att den lilla skrattgropen i höger kind fick visa vad den går för och så lät det ju förstås. Marcus försökte fånga en bild på denna underbara lilla kille men han blev då istället mer nyfiken på kameralampan och antog en allvarligare min. Jag hittade en gammal bild som får duga. Det kan förresten nämnas att han hade en rejäl kalufs på detta foto jämfört med vad han har nu. "Morgan Allingtiden" är, tack och lov, förbi men när håret kom åter på hjässan, försvann det på sidorna. När ska det bli ordning på din frisyr, Mårten?

Claras första klänning

Så här tjusig var Clara på fars dag.

Mårten

Idag har en viss liten kille namnsdag! Tänk att en så liten människa kan få så mycket uppmärksamhet. Han fick till och med namnsdagspresent av mormor och morfar - en åkpåse som mormor hade sytt. Clara fick också en, det måste ju vara rättvist. Det kan tilläggas att mormor inte har lika mycket hår som vanligt. Det har försvunnit en hel del när hon suttit i sitt lilla syrum de senaste veckorna. Hon hade nämligen missat att svårighetsgraden på åkpåsarna var fem av fem möjliga. Så hon kan alltså vara exra stolt att hon till slut rodde i hamn. Tack så mycket!

Gung, gung, gunga...

Clara har invigt vår hoppgunga! Mårten provade den såklart också men han har lite för stort huvud för att kunna hålla reda på det. Clara är däremot rak i ryggen och kunde därför sitta en lite längre stund i gungan. För Claras del var leendet långt borta, hon var bara väldigt förvånad. Mårten iakttog Clara noga och log som bara den. Tur att det är någon i familjen som har humor...