Bloggen är mitt liv

Jag har fått min första stalker! Säg inte till någon att det är syrran... Hon följer bloggen med stor entusiasm och är på mig så fort jag har missat att skriva ett inlägg någon dag. Min lillasyster är bosatt i Oslo sedan några år tillbaka. Där jobbar hon för en stor möbel- och heminredningskedja som satsat på att kunderna först får leta reda på sina varor på lagret, sen får släpa hem dem själv och till sist får montera ihop dem alldeles allena. Om det är för svårt att förstå i vilket hål man skall skruva i skruven, finns det en bildserie i början på varje ritning. Där avbildas en vilsen kund som ringer till en hjälpsam människa på varuhuset. Den människan är min syster! Det är inte annat än att man är lite stolt! Idag kom det ett sms; "varför har du inte bloggat idag?". Jag förklarade att man kanske inte alltid har något att blogga om...

Bloggandet har faktiskt blivit ett problem. När jag träffar mina kompisar så har jag inget roligt att berätta om längre, för allt roligt jag är med om hamnar i offentlighetens ljus här på bloggen. Så hädanefter kommer ni bara få läsa om allt tråkigt som händer i mitt liv, det roliga sparar jag till då jag träffar er!

Arvet från mor

Jag 1982 i rosa sparkdräkt och spetströja.

Clara 2009 i samma kläder!

Premiärtur

Vi har äntligen fått vår nya bil! Det blev en Volvo V70. Den är väldigt mörkgrön, väldigt stor och väldigt skön att köra. Igår packade jag in 75% av familjen i bilen och åkte till stan för att hälsa på Annie och lilla Moa. Det gick jättebra att åka bil själv med ungarna, de verkar gilla nya bilen. Jag blev bjuden på lunch hos Annie och sen gick vi ut på promenad med våra babytruckar. Promenaden ledde oss till Muséet där vi mötte upp Marcus för att ta en fika. Vi hade så trevligt att jag glömde bort allt vad mattider heter. Men Clara och Mårten hade inte glömt... hungerskriket ekade fint i Muséets stora lokaler. Det var bara att plocka fram maten och börja amma, utan amningskudden! Jag lyckades på något sätt kila fast Mårten under min ena arm med stöd av benet och Marcus fick sitta bredvid mig och hålla upp Clara. Jag skrattade så mycket att barnen hade svårt att greppa, det var verkligen en syn för gudarna. Så gick det till när barnen fick mjölk och vi fick mjölksyra.

Är det Teletubbies?

Hönsmamman

Jag har fått fjädrar! När jag var gravid fanns det tusen saker att oroa sig för men jag upplevde att jag kunde hantera åtminstone niohundratjuttiotre av dem. När så Clara och Mårten kom till världen hände något med mig, jag blev ängslig som aldrig förr. Till att börja med var det Mårten och hans stackars gram att oroa sig för. Men då var ju Marcus minst lika orolig, om inte mer. När vi kom hem var vi ungefär lika hönsiga, vad gällde deras bajsvanor och sovställningar. Så sakteliga har Marcus coolat ned sig medan jag är het som en majbrasa. Jag eldar upp mig för minsta lilla; som när de tappar huvudet för att man inte stöttar nacken ordentligt eller när de råkar sätta lite mjölk i halsen. Men det värsta är ändå när de är täta i näsan! Minsta lilla mjölkbuse blir ju som en stor propp i deras små närborrar. Vi har därför skaffat en ny familjemedlem som heter NäsFrida. Det är en snorbussugare. Ena änden i bebisens näsa och andra änden i förälderns mun, sen är det "bara" att suga. Om man lyckas träffa den lilla näsborren när barnet gör allt för att slippa undan tortyren och skriker som en stucken gris. Belöningen är att kunna andas men det förstår de ju inte än...

Fyra mil och en Coca Cola

Det ska vara jämställt i ett förhållande, så eftersom Marcus var ute på fredagen var jag ute på lördagen! Inte riktigt lika länge och inte riktigt lika många öl men tre timmar och ett glas cola var inte illa, tycker jag. Med nya kläderna på kroppen och lite extra smink på ögonen, kände jag mig nästan som en vanlig människa, det var endast det extra paret amningsinlägg i väskan som avslöjade att jag i vanliga fall är ett helt mejeri. Det var jättetrevligt att komma ut och äta på restaurang och träffa tjejerna!

Helgnöjen

I fredags kväll var Marcus ute och ölade i stan. Detta innebar att jag fick en chans att få öva på nattningen av Clara och Mårten, alldeles själv. Jag var faktiskt pirrig inför detta konststycke. Det kanske inte låter så märkvärdigt men man blir faktiskt lite svett i pannan när båda gråter så att underläpparna darrar. Enda utvägen då är att försöka skopa upp båda två och gå och lägga sig i soffan. Jag hade inte behövt oroa mig, det gick jättebra. Jag dubbelammade, dubbelrapade och dubbelpussade och sen sov de! Därefter kom Kajsa och vi hade myskväll som förr i tiden, innan pojkvänner och bebisar.

Dajmmuffins

Detta är vårt favoritfika just nu! Vi bakar så ofta vi hinner mellan blöjbytena...

Ingredienser:
2,5 dl socker
3 ägg
150 g smör
3,5 dl mjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 påse Dajmkulor

Gör så här:
Vispa socker och ägg lite grann. Rör därefter ner det smälta smöret, följt av mjölet, bakpulvret och vaniljsockret. Det blir bäst om man inte gör så noga. Skeda upp smeten i muffinsformar, det räcker till 1o st stora muffins eller 6 gigantiska muffins. Dutta ned rejält med dajmkulor i varje muffin. Grädda i mitten av ugnen i 13,5 minuter, 225 grader. De ska helst vara lite kletiga i mitten.


Lycka till!

Invägning

Vi har varit hos BVC i veckan, där vi även fick träffa en läkare. Han klämde och kände och allt verkade vara som det skulle. Vägningen är alltid lika spännande. Helt ofattbart att de är programmerade till att gå upp i vikt, bara så där. Det vet jag i och för sig en till som verkar vara... denne passade också på att väga sig - med Mårten i famnen. Så nu vet vi att Mårten väger ungefär 15 kg, fast sköterskan påstod att han vägde 3940 g. Clara leder fortfarande med 4350 g och jag väger snart ingenting.

Stanare

Idag packade vi in Clara och Mårten i bilen och åkte till stan. Vi reflekterade över att man lägger märke till saker som man aldrig skulle ha ägnat en tanke åt innan man fick barn. Vi såg till exempel en kille som var ute och drog barnvagnen frenetiskt på gräset intill gångbanan. Nu vet vi varför...

Marcus skötte nappinstoppningen så att jag kunde springa på stan och raketshoppa. Det var helt underbart att komma ut ur affärerna med flera kassar. Jag har inte köpt kläder sedan älven brann! Dagens skörd blev ett par jeanstights, en scarf, en lång svart top, en rosa tröja, en grå stickad polo och en amningsbysthållare. Så nu kan man känna sig lite fin på lördag när jag förmodligen skall ut och äta med tjejgänget från Forshaga!

Ett litet kollage

Glädje i babygymet.

Kodräkten på.

Amning i det fria.

Nya kläder.

Hemstickat.

Kängurupappan

Vi köpte bara en bärsele...

... för det fungerar visst lika bra med en munktröja. Mårten somnade så gott så!

Kalla fakta

Jag erkänner: Det är mycket mer jobb med barn än vad jag trodde. Jag har förvisso ungefär 30 kusinbarn som jag har burit på, gått promenader med och stoppat in nappen på. Men det kan inte jämföras med hur det är att ha en liten parasit på sig dygnet runt... eller två, förresten. För det första trodde jag att spädisar somnade så fort man lade ner dem i sängen. För det andra trodde jag att blöjor håller tätt. För det tredje trodde jag att Marcus skulle kunna återvända till jobbet i Norge efter två månader. Tjena! Våra guldklimpar sover mer än gärna på magen på oss men inte lika gärna för sig själva på dagen. Mårten lyckas pinka ner sina kläder minst en gång om dagen och ibland övertalar han även syrran att göra det samma. Marcus börjar jobba om tre veckor... i Sverige. Och jag har redan fjärilar i magen för att vara hemma helt själv. Norge kommer inte på fråga förrän Clara och Mårten kan äta med kniv och gaffel!

Lördagsmys

Lördagkvällen blev riktigt mysig. Vi fick besök av Annie och Johan och deras lilla Moa. Annie och jag har varit arbetskamrater och hade kulmage samtidigt. Vi var ofta ute och vankade med magarna i vädret när jag bodde i stan. Vi skall snart återuppta promenaderna, fast nu blir det barnvagnsrally! Moa föddes exakt tre månader före Clara och Mårten och är alltså lite större just nu men snart kommer "twinsen" ikapp. Alla barnen skötte sig jättebra och lät oss vuxna se på TV och äta godis hela kvällen. Det gillas!

Syskonkärlek!

LET'S GET READY TO RUMBLE !

Mårtens tur

Så fick pappa Marcus sitt leende också! Idag lyckades han nämligen charma Mårten så att han fyrade av ett leende med sin stooora mun. Jag lyckades också se en skymt av det som tur var. Bra jobbat, Mårten! Exakt en vecka efter storasyrran.

Massor av nya kompisar

Igår var vi på babyrytmik här i byn. Det var en massa småfolk i rummet som ömsöm skrattade och ömsom skrek. Våra glin kanske var lite små, de var liksom inte lika uthålliga som de andra. Mårten sov första hälften och missade valsen, Imse vimse spindel och en hel del andra konster. I halvtid löste de av varandra, då var det Claras tur att rulla ner ögonlocken. Men det var jättekul att se att de ändå reagerade på ljuden från de olika instrumenten och de var väldigt nöjda när de väl var vakna.

På eftermiddagen invaderades vårt hus av bebisar. Min arbetskamrat Linda och hennes pojkvän Krister kom med sina tvillingar, NORA och VILMA. Vi låg på avd 11 samtidigt, de fick sina ungar bara några dagar efter oss. Det är så skönt att få beklaga sig över dubbelamning, tvätt i mängder och sömnbrist, samtidigt som vi skryter över hur stolta vi är över att ha fått tvillingar. När alla bebbar var vakna, lade vi dem på vår populära lekmatta. Jädrar, vad roligt det såg ut med så många bebisar av samma årsmodell ligga brevid varandra och gurgla. Mårten blev först helt vettskrämd över att omges av så många damer men vänjde sig snabbt vid uppmärksamheten och såg till sist ut att njuta för fulla muggar! Ska bli spännande att se hur detta utvecklas...

Nej, nu rymmer jag!

Äh, det kanske inte var så farligt ändå...

Bilar

Vi har sålt vår Passat! Numera rullar den (tror vi) i Gävle och vi saknar den inte ett dugg. Nu står vi inför den svåra uppgiften att köpa en ny bil. Vi har testat Volvo v70 och Saab 9-5 men har svårt att bestämma oss. Vi tar en livlina och frågar publiken, så hjälp oss i beslutet genom att rösta!

Mail delivery

Idag fick Mårten och Clara ett paket med posten! Alltid lika spännande att få ett stort, mjukt kuvert direkt i postlådan. Det var stämplat i USA och kom alltså från min kompis Sofia som bor där. Tack så mycket, Fia! Hon blev också väldigt mycket mamma på en gång... en Oscar och en Linnéa kom ut på nationaldagen för ett år sedan. Det är hon som brukar ringa mig för att peppa och tipsa om en massa bra saker som har med tvillingar att göra. Paketet innehöll halloweenmössor med tillhörande strumpor, så nu är de rustade för spökfest. Booo!

Ny kompis

Idag var Karin och hennes mamma här och hälsade på oss. Clara och Mårten skötte sig exemplariskt, antagligen för att de fick presenter. Clara var överförtjust över att få en bästis och somnade gott med denna. Mårten flörtade som bara den med Karin och trivdes också väldigt bra i Evas armar.

Igår var det andra bullar. Marcus mormor, moster och farbror var här på fika. Då bestämde sig Clara för att träna sin stämma - hon skrek nästan ovabrutet under hela besöket och lite till. Hon somnade helt utmattad på kvällen, stackaren.

Fattigmanskost

Om ni inte vet vad ni ska köpa till Marcus när han fyller 35 så kommer ett förslag här: En äggklocka!

PS. Han fyller år den 25 november. DS.

Smile!

Idag är Marcus nere i Kungälv och hjälper sin kusin att bygga hus. Han åkte redan vid halv sex i morse, vilket innebar att jag var helt själv hemma med ammning och övriga morgonbestyr. Lite pirrigt var det, man vet ju aldrig vad de kan hitta på, de små liven. (Påminn mig om den kommentaren när de börjar gå, för då kanske den är relevant.) Det gick i alla fall över förväntan, Clara somnade i vagnen inne och Mårten var nöjd i babysittern. Jag kunde alltså göra mig i ordning och till och med borsta tänderna, lyxigt! Tog därefter en morgonpromenad till mamma och pappa, där det vankades frukost. Sedan kunde jag slappna av, nu fanns det helt plötsligt åtta armar som kunde sköta om parvlarna.

Så hände det - Clara log för första gången, ett alldeles äkta leende som kom när jag pratade med henne! Visst har de dragit på munnen innan men då har det nog uppkommit genom ofrivilliga muskelryckningar. Idag såg det ut att vara medvetet, hon flinade mig rätt i ansiktet. Helt ljuvligt! Skynda dig hem pappa, så att du också får se!

Däckade

Så här mysigt hade Clara och Mårten hos barnvakterna på Trollstigen. De blev rena på köpet och mätta! Mamma gav dem ungefär 2 dl mjölkersättning vardera klockan åtta. Vi hämtade dem tre timmar senare, när vi trodde att de ville ha mat igen men de sov fortfarande! Vi gick hem en stund senare och förberedde oss för matning men de fortsatte att sova. Till slut gick vi och lade oss. Vi väcktes av Mårten klockan halv fyra på morgonen! De hade alltså sovit 6,5 timmar i sträck! Vad är det i den där mjölkersättningen egentligen? Eller fick de pizza hos barnvakterna måntro?

Fredag kväll på tu man hand

Helt plötsligt blev det väldigt tomt och tyst i huset. Moster Madde har varit här och hämtat Clara och Mårten. Familjen Norberg ska vara barnvakt ikväll och Marcus och jag har fem timmar för oss själva. Vi ska passa på att äta mat sakta, bada bastu och se på ett helt TV-program. Det känns lite konstigt att vara själva, nästan som att vi bara drömt att vi har fått barn. Jag hör i syne, det gnyr hela tiden i mina öron. Men vi behöver helt klart vila, så tack mormor, morfar och syrran!

Dagens I-landsproblem

Eftersom vi människor inte har fler än två armar kan det bli problem i bebisvardagen. Många sysslor går finfint att utföra enarmad; prata i telefon, blogga och hälla upp ett glas juice. Men en uppgift här i livet är nästan omöjlig att utföra med en bebis på armen; skära ost! Må hända att det hade gått om vi hade haft herrgårdsost eller någon annan fast sort men vi har en krämig Goudaost som bara skrynklar sig under osthyveln om man inte har rätta knycken. Och den saknar man med endast en hand att tillgå. Så endera får vi lägga oss i hårdträning eller så får vi köpa färdigskivad ost. Stackars oss som bor i ett sådant industrialiserat land. Här finns oändligt med litteratur om barnuppfostran och teorier om hurvida vi ska bära vårt barn eller lära det att somna själv i sängen. Mina tankar går till kvinnorna i vissa delar av Afrika. De bär sina barn i ett tygstycke dygnet runt, tätt intill kroppen, och har armarna fria. Undrar just om kolik och andra magåkommor existerar hos spädbarn i dessa områden? Så, kan man verkligen bära sitt barn för mycket? Kan man verkligen leva utan ost?

Gratulationer

Idag fick vi besök av Forshagas kommunalråd med tillhörande fotograf. De besöker alla nyfödda i kommunen och uppvaktar dem med blommor och en nalle vid namn "Älvis". För er som inte vet, är Forshaga en liten ort längs klarälven och tydligen finns det fyndiga människor även här. Sen var det dags för modelljobb för kommuntidningen. Clara var lite fisförnäm och tillät inte fler än fyra bilder. Mårten däremot njöt av uppmärksamheten och bjöd på hela sin repertoar av poser. Tror att de blev bra, vi hade i alla fall lyckats hålla deras kläder fria från spy. Vi undrade om inte vi är värda en bonus för att vi har gett kommunen två skattebetalare på en gång men det kunde tyvärr inte kommunalrådet bevilja. Hon berättade däremot att denna princip har tillämpats i Arjeplog för att locka till sig fler invånare, så kanske blir det en flytt norrut så småningom, när blöjköpen har grävt hål i plånboken...

Storfrämmat

Igår hade vi besök av "stora" Olle och pappa Putte. Olle ville hålla barnen och fick börja med Clara. Han hade nog inte suttit med henne i mer än en minut, när hon började skrika. Fort som attan uppmande han Marcus att ta henne och sa att han inte gillar ljud. Det gick bättre med Mårten, som lät sig hållas i säkert 10 minuter. Olle var väldigt fascinerad av min mage när jag var gravid och frågade nu om det var skönt att vara av med magen. Jag svarade naturligtvis ja, varvid följdfrågan blev: Men hur kom de in i magen egentligen? Som tur var ryckte Putte in med ett bra svar, för jag fick tunghäfta. Skönt att jag har ungefär tre år på mig att fundera över svaret...