Dagens I-landsproblem

Eftersom vi människor inte har fler än två armar kan det bli problem i bebisvardagen. Många sysslor går finfint att utföra enarmad; prata i telefon, blogga och hälla upp ett glas juice. Men en uppgift här i livet är nästan omöjlig att utföra med en bebis på armen; skära ost! Må hända att det hade gått om vi hade haft herrgårdsost eller någon annan fast sort men vi har en krämig Goudaost som bara skrynklar sig under osthyveln om man inte har rätta knycken. Och den saknar man med endast en hand att tillgå. Så endera får vi lägga oss i hårdträning eller så får vi köpa färdigskivad ost. Stackars oss som bor i ett sådant industrialiserat land. Här finns oändligt med litteratur om barnuppfostran och teorier om hurvida vi ska bära vårt barn eller lära det att somna själv i sängen. Mina tankar går till kvinnorna i vissa delar av Afrika. De bär sina barn i ett tygstycke dygnet runt, tätt intill kroppen, och har armarna fria. Undrar just om kolik och andra magåkommor existerar hos spädbarn i dessa områden? Så, kan man verkligen bära sitt barn för mycket? Kan man verkligen leva utan ost?