Smile!

Idag är Marcus nere i Kungälv och hjälper sin kusin att bygga hus. Han åkte redan vid halv sex i morse, vilket innebar att jag var helt själv hemma med ammning och övriga morgonbestyr. Lite pirrigt var det, man vet ju aldrig vad de kan hitta på, de små liven. (Påminn mig om den kommentaren när de börjar gå, för då kanske den är relevant.) Det gick i alla fall över förväntan, Clara somnade i vagnen inne och Mårten var nöjd i babysittern. Jag kunde alltså göra mig i ordning och till och med borsta tänderna, lyxigt! Tog därefter en morgonpromenad till mamma och pappa, där det vankades frukost. Sedan kunde jag slappna av, nu fanns det helt plötsligt åtta armar som kunde sköta om parvlarna.

Så hände det - Clara log för första gången, ett alldeles äkta leende som kom när jag pratade med henne! Visst har de dragit på munnen innan men då har det nog uppkommit genom ofrivilliga muskelryckningar. Idag såg det ut att vara medvetet, hon flinade mig rätt i ansiktet. Helt ljuvligt! Skynda dig hem pappa, så att du också får se!