Barnmorskebesök

Idag var jag till barnmorskan igen. Hon tycker att jag ser så spänstig ut men jag känner mig inte direkt spänstig. Magen är i och för sig ganska spänstig men annars tycker jag mest att jag går runt som en 80 kilos snigel, med huset på magen. Dessutom har en kär gammal vän återvänt - illamåendet! Tack Gud, för att du skapade vattenmelonen, som faktiskt råder bot på eländet. Nu klev precis Marcus in genom dörren efter ännu en arbetsdag. I morgon gör han sista dagen på ett tag, sen har han 20 pappadagar och 4 v semester. Om det nu kan kallas semester...

Gunghästen

Idag kom Jolin, Holly och Bettie på besök. Marcus gamla gunghäst blev snabbt en favorit... såklart hos båda barnen. Minstingen, Bettie, blev så ledsen när det var Hollys tur att gunga. Till slut lyckades vi övertala Bettie att den lilla gungstolen var en strålande vit häst med den finaste stamtavla man kan tänka sig. Tror att vi skall överväga att skaffa en gunghäst till, en exakt likadan, annars kan vi nog få problem så småningom.

Sköna söndag

Söndagar är verkligen av en annan sort än övriga dagar. De är liksom längre... På förmiddagen var Karin P här. Vi slappade, planterade om min tomatplanta och bara lät livet gå. Marcus satt samtidigt i blåbärsskogen och plockade ihop tillräckligt många bär för paj, alltså 389 st. När det äntligen blev eftermiddag bjöd vi in våra grannar mittemot för att hjälpa till att äta upp pajen. Den var riktigt god och dessutom närproducerad. Nu ligger jag och Marcus och slappar i soffan och bara väntar på att det ska börja något bra på TV:n. Men så smyger den där känslan på en att en ny vecka är i antågande och man tycker plötsligt att söndagen har gått alldeles för fort...

Lördagsmys

I eftermiddags var vi på Bergvik och strosade lite. Skulle egentligen uträtta ärenden på Lindex och Apoteket men jag går så sakta nuförtiden att Apoteket hann stänga innan vi kom fram. Har aldrig tidigare tänkt på att Bergvik är så fruktansvärt stort. Inne på Coop satte jag mig på allt man kan sitta på, bäst i test blev en hammock. Där satt jag och pustade länge! Tror inte att jag ska gå på Bervik något mer innan jag är kvitt magen.

På kvällen åkte vi till Johanna och Anders och hade myskväll. De fick tillökning i maj av en liten Carl. Alva, som man tidigare tyckte var en minis, har helt plötsligt blivit storasyster. Så häftigt att se dem tillsammans, det verkar som att de båda klurar på vem den andre egentligen är.

Storfrämmat

Idag har vi fått storfrämmat av Marcus kusin och hans familj. De har två söner i sina bästa år, 2,5 och 4,5 år, som fullkomligt älskade vår lekstuga och gräsmatta. Fast snäppet bättre var ändå buggyn! Inte ett dugg rädda för ljudet heller. De hoppade gladeligen upp i "baksätet". Tur att de höll i sig ordentligt, var lite rädd för att de skulle blåsa av. Fast med de tunga hörselkåporna på sig var det nog ingen risk. Nu ska vi snart äta pizza och bjuda på rödvin. Jag längtar sååå efter det första glaset rödvin! Inom en snar framtid får jag i alla fall smaka lite... men det lär väl räcka för att erhålla lite hjärnsnurr.

Bebisförberedelser

Dags att övningsköra dubbelvagnen. Det är så många finesser att lära sig och säkerhetsspärrar till förbannelse! Men fin är den. Och snart blir den ännu finare med innehåll.

Har även packat BB-väskan ordentligt idag. Tur att de inte har velat komma ut tidigare, för då hade väskan endast innehållit lite bebiskläder och två små gosedjur. Marcus och jag kanske också behöver lite hygienattiraljer något att ha på kroppen... och jag vill helst slippa se Marcus i de där oformliga långskjortorna med landstingets emblem.

Trädgårdsakuten

Klockan 10.30 ringde det på dörren hemma. Det var trädgårdsakuten som kom, med andra ord min mamma. Hon hade läst föregående inlägg, där jag skrev att ogräset härjar fritt i vår trädgård. Så hon tillbringade hela förmiddagen i våra rabatter, det bara sprätte ogräs omkring henne! Tack, lilla mamma!

Blommor och bin

Jag hoppas verkligen inte att förra ägaren till huset åker förbi allt för ofta. Ogräset härjar nämligen fritt. Det är för att jag har lite svårt att böja mig ner till marknivå nuförtiden och Marcus tycker att ogräs är fint. Mellan ogräset växer däremot helt fantastiska blommor, som är noga utvalda för att blomma i olika perioder. Det blir som en överraskning för oss att se vad som kommer upp härnäst. Just nu blommar dessa underbara liljor. Varför heter det ogräs förresten? Blommor är väl inget gräs, alltså är det också ogräs. Då kanske Marcus har rätt - ogräs är fint!

Skaldjurstårta från Ernst

Måste erkänna att jag gillar Ernst och hans TV-program, han får vara hur barfota han vill för mig. Och så lagar han himla god mat!

Antal portioner: 6
Färdigt på: 30 min

Ingredienser:
6 msk rumstempererat smör
12 skivor kavring
1 kg färska skalade räkor
500 g vit fisk
750 g kesella
250 g crème fraiche
300 g kokt färskpotatis
1 knippe färsk gräslök
1 knippe färsk dill
250 g finriven parmesan
salt och peppar från kvarn
1 st citron
3 msk forellrom

Gör så här:
1. Skaldjurstårta: Blanda smör och kavring till en deg och täck insidan på en pajform.
2. Koka färskpotatisen och fisken och låt dessa svalna. Skär potatisen i ca 1 cm tjocka skivor och täck botten av pajformen.
3. Hacka räkorna i grova bitar och blanda med den kokta fisken som smulas ner, kesella, parmesan, dill, gräslök, saften från en citron och 1msk rom, salt och peppar. Blanda allt väl.
4. . Häll sedan smeten i pajformen. Garnera sedan tårtan med färska räkor, rom, skivade cocktailtomater och hackad gräslök.
5. Förvara gärna tårtan i kylen ca 1 timme innan servering.

Källa: http://www.recept.nu/

Foto: TV4

Fotbollskväll

Igår kväll var jag på fotbollsfest, en årlig tradition med tjejgänget från Forshaga. I år var vi hos Sara som bor på andra sidan älven. Vi brukar träffas ungefär två gånger per år och det är så skoj att alla verkligen kämpar för att kunna vara med, trots att flera av oss bor i fjärran. Ingen av oss spelar fotboll längre och inte pratar vi om fotboll heller, det blir faktiskt mest prat om graviditet och förlossningar. Kan bero på att det alltid är någon som sitter med en bulle i ugnen... eller två. Är ingen gravid så tippar vi, inte på stryktipset som vi kanske borde, utan vem som blir på smällen nästa gång. Förra gången tippade de på mig och vad rätt de hade. Lite coolt att vi nu är två i gänget som kommer att ha tvillingar. Sara klämde fram Linus och Liam för sju år sedan, som nog är världens goaste ungar! Hon är numera min personliga expertkommentator vad gäller tvillingar.

Fina smycken

Måste bara göra lite reklam för min kompis, Jolin, som gör så himla fina smycken! Hon har hållt på i några år nu och det går jättebra för henne. Man kan välja bland färdiga smycken eller att få dem tillverkade efter egna önskemål, tex namnsmycken. Hon har en fin hemsida med bilder och information om hur man beställer från henne. Passa på att surfa in på http://www.jsdesign.se/, just nu har hon 25% rabatt på alla smycken på hemsidan!

Tvillingkoll

Idag har jag varit hos barnmorskan för rutinkontroll. Kul att se henne igen, för när hon gick på semester var hon var övertygad om att jag redan skulle ha fått vid det här laget. Men här går jag med magen i vädret fortfarande! Hon kollar blodtryck och lite andra prover. Sen mäter hon magen och lyssnar på hjärtljuden. Det brukar vara lite knepigt att hitta bådas hjärtljud eftersom man inte med säkerhet kan veta vilket litet hjärta som hör till vem. Åt lunch på stan med min kära cowboy efteråt och gick sen och shoppade lite. Tyvärr inga spännande saker; amnings-BH och Hibiscrubtvål. Tvålen ska ta bort alla hudbasilusker innan operationen. Det börjar verkligen närma sig nu... I natt hade jag molvärk i ländryggen, kan det vara lite förvärkar, månne?

Dagen efter

Marcus har varit bakis idag. Igår var han på svensexa och var desto piggare... Så pigg att han trodde att han var elitgymnast och slog en dubbelkullerbytta med blivande brudgummen. Så idag är han både bakis och stel i nacken. Vilken otur att sjukgymnasten är sjukskriven. Cowboy var temat för svensexan och festen ägde rum i en lada i Östra Fågelvik. Detta tema funkade säkert jättebra där ute men kändes mindre passande på den där hamburgerrestaurangen jag berättade om innan. När Kajsa och jag precis hade svalt sista tuggan klev en mycket svajig Lucky Luke in med skitiga jeans, boots och en doft av fårskit. Vågar knappt tänka på hur den outfiten skulle ha passat in på förlossningen! Tack, änglarna i magen för att ni hade förstånd att inte komma ut den här kvällen. När vi kom hem höll han på att få sova med bootsen på sig, för det är tydligen svårt att få av sig ett par trånga, blöta skinnpjux när man knappt kan hålla balansen i sittande...

Utekväll

Igår var jag och Kajsa på krogen! Jag blev så himla sugen på att gå ut, helt plötsligt. Kan det bero på att det antagligen dröjer ett tag tills nästa gång, måntro. Efter en eftermiddagstupplur, kände jag mig fit-for-fight för att möta storstadsvimlet. När vi precis hade parkerat bilen började det ösregna och vi var otroligt otorra när vi väl nådde fram till Koriander. Efter en torkprocedur i handtorken på toan var vi i skick att besöka baren. En rosa alkoholfri drink skänkte tröst åt en torr strupe. Det var så gött att snacka skit med bästisen och glo på folk. På vägen hem stannade vi traditionsenligt till vid hamburgerrestaurangen för lite käk och passade på att stifta bekantskap med dörrvakten, Herr Pinnsvein. Bäst att hålla sig väl med honom och hans 6000 taggar...

Brrr...istningar

Så har det nu hänt. Jag har fått bristningar! Jag, som i min enfald trodde att jag skulle slippa dessa fruktade minnesmärken. Funderar på att ringa förlossningen och säga att "nu får ni plocka ut dem, för min mage håller på att spricka". Nej då, så illa är det inte. När de små liven väl är ute så kommer magen förhoppningsvis att drar ihop sig igen. Annars kanske man kan tjäna en hacka på att donera hud... Undrar om de vill ha hud med bristningar i? Marcus blev bara glad över bristningarna - "det är jättebra, då växer ju magen". Ja, såhär tjock är jag nu i alla fall. Ha en bra dag alla vänner!

Min favoritföda just nu

Tvillingarna

Ettan...


... och Tvåan

Kusin Vitamin

Idag har Sandra, min kusin, varit här och fikat med två av sina tre söner, Linus och Olle. Linus är fotbollskillen som även lirar elgitarr och är duktig på datorer. Olle är ett litet energiknippe av sällan skådat slag som älskar att klä ut sig, till allt ifrån spiderman till prinsessa. Albin var inte med idag men hans grej är hockey och trummor.

Ikväll kommer mamma och pappa på middag. Känns som att jag alltid äter hos dem, så nu är det dags att bjuda tillbaka. Eftersom vi har blivit så vuxna och köpt hus så måste man laga vuxen mat också, så ikväll blir det stek. Stek! Det är moget, det.

Buggysäsongen är här!

Igår var det säsongspremiär för mig och Marcus i familjen Norbergs beachbuggy. Den har vilat i några år men nu rullar den igen. Pappa byggde om en gammal Bubbla någon gång på 80-talet, när jag var liten. Bubblan är från -67 och buggyn klassas därför som en veteranbil, tro det eller ej. Man känner sig kanske inte lika cool som i en Ford Mustang från samma år men det är ändå med barnslig förtjusning som man spänner på sig säkerhetsbältet och hör motorn smattra igång. Vi älskar vår buggy, det känns faktiskt som en lillebror, och det är väl därför som mina föräldrar inte har haft hjärta att sälja den. Jag övningskörde till och med i den för många år sedan och det var ingen risk att missa "döda vinkeln", direkt. Nu hoppas vi på fint väder resten av sommaren så att beachbuggyn får göra skäl för sitt namn! Undrar om man kan ha bilbarnstolar i den...

Krönika - Ön man aldrig ser

Hittade en krönika som jag skrev efter tjejgängets Ålandsresa i november 2008. Tänkte dela med mig av denna spännande upplevelse...

Det var med spänd förväntan som vi klev in på terminalen med våra praktiska små resväskor på hjul. Inne på terminalen fanns det små barer - utan bartenders. Efter att ha läst ordningsreglerna förstod vi varför dessa fanns; "ej tillåtet att föra med sig alkohol eller droger ombord". Så folk hävde i sig det de hade med sig i sina praktiska små resväskor på hjul. Egentligen började det redan på bussen till huvudstaden. Busschauffören försökte tappert att förbjuda alkoholhaltiga drycker men utan entusiasm i rösten. Ett ressällskap från en stad där folk påstås vara gnälliga, bevisade här motsatsen. Med mungiporna i ögonvrårna bjöd de på Jägermeister längs bak i bussen och ribban var lagd. Skämten sjönk ned mot bältesnivå i samma takt som drickan i strupen.

Åland är som Jesus - alla vet att han finns men ingen har sett honom. Det slitna skämtet fungerar faktiskt här. Vi klev på båten på lördagsmorgonen och nådde Åland någon gång efter tolvslaget. Man hade kanske kunnat känna det lilla rycket båten åstadkom när den stötte emot Mariehamnskajen. Men vem kunde känna skillnad på det och på knuffarna man fick av den där ensamme mannen på dansgolvet som dansade lite för yvigt och lite för nära.

Stämningen vid frukostbuffén var inte riktigt lika uppsluppen som den varit tolv timmar tidigare i samma lokal. Och man behövde definitivt inte boka bord… Nu skulle man försöka fördriva tiden på resan tillbaka i Stockholm. Man kunde endera gå hundrasextio varv i taxfreebutiken eller sova bort tiden i hytten. Tur var väl att vi var ett gäng tjejer som inte hade setts på ett tag och därför hade en del att gå igenom sedan sist. Vad stammisarna på denna rutt sysselsätter sig med på tillbakavägen förstår jag bara inte. De kanske dansar på dansmattespelen tills de blir yra igen. Det hade nog killen som ramlade i trappan gjort hela söndagen. När de flesta stod färdigpackade i väntan på att få kliva av skutan, trötta på båtlivet, uppenbarade sig denna väldigt yra människa. Han skulle gå förbi trappan men missbedömde var kanten fanns och trampade rakt ut i luften, slog tre kullerbyttor över alla praktiska resväskor på hjul, innan han lyckades samla ihop armar och ben och kravla sig upp tillbaka. Så dansa inte på dansmatta på söndagar!

Tills sist var vi äntligen på väg ut från båten i ett lämmeltåg av bakfulla människor. Det som får sätta punkt för denna historia är ett citat från en yngling som varit så framfull på lördagen att han ännu inte hunnit bli bakfull. Han blickade upp mot sin något äldre följeslagare och yppade förläget: "Jag var för ung för att åka med och nu är jag för full för att kliva av". Kliva av fick han - och alla andra som inte hade något att tulla. Men varför köpa med sig något extra hem när man kan göra om resan redan nästa vecka!

Kejsarsnitt

I tisdags var jag på specialistmödravården för ultraljud och läkarbesök. Ultraljudet konstaterade att den tvilling som skall ut först (ettan) ligger med rumpan ner fortfarande, så nu blir det kejsarsnitt. Datumet är 31 juli! Känns konstigt och roligt på samma gång att få ett bestämt datum. Hoppas bara inte att de bestämmer sig för att vilja ha frisk luft innan! Ettan väger nu 2,6 kg och tvåan 2,3 kg. Det ligger alltså 4,9 kg bebis och skvalpar i min mage... helt otroligt att den inte är större!

Livet på en pinne

Idag har jag alltså tagit steget och skapat en egen blogg! Antagligen har jag alldeles för mycket tid över, som sjukskriven tvillinggravid. Om ungefär tre veckor kommer tid återigen att bli en bristvara men jag har gett mig fasen på att hålla bloggen igång. Ungarna sover väl någon gång eller...

Bloggen är inte tänkt att vara en tvillingblogg egentligen men kommer alldeles säkert att innehålla en del tankar kring bebisar och blöjbyten inom kort. Svårt att låta bli, liksom. Jag tänkte helt enkelt skriva om livets små och stora egenheter. Allt ifrån det lyckorus man får av att alla strumppar hittade varandra efter tvätt, till den vrede man känner när man tappar sin nyvärmda lunch på golvet... Snart skall jag cykla ner till mor & far och äta lunch i solen. Det är livet på en pinne, det!